återuppståndelsen

Datorn pajade och skriva på mobilen orkade jag inte. För smått och tog för lång tid. Nu återuppstod datorn och jag ber en tacksamhetsbön till den store Apple-guden varje kväll. Är det inte fantastiskt?! Att få en (nästan) fyra år gammal dator lagad på garantin.
Hur går det då med projekt återta min kropp?
Nja, sådär är väl ett bra svar. Godis en dag i veckan funkade i tre veckor sedan kom födelsedagen och jag var fast igen. En halvtimmes promenad om dagen funkar bättre.
Just nu är jag fast i en tröttkoma som inte riktigt vill släppa. Jag tror det beror på att jag dragit ner på amningen ganska mycket på kort tid. Allt för att göra det så smidigt som möjligt på söndag när jag ska börja jobba. Känns riktigt nervöst. Ska öva på att vara borta i kväll. Hoppas det går bra så att jag kan koncentrera mig på jobbet på söndag.
Relationsmässigt känner jag att jag saknar min karl. Saknar att kunna umgås med honom och bara honom. Käka middag ihop utan en galen bebis skrikandes i stolen bredvid. Jag skulle vilja gå på bio. Kura ihop i en mjuk fåtölj och hålla handen i mörkret och sedan diskutera filmen på väg hem. Vi har ingen bra barnvakt här i Stockholm. Ingen som jag vågar lämna bort honom till. Det gör att jag funderar på att flytta hem. Tror inte jag skulle trivas lika bra där men det skulle underlätta vårt liv helt klart. Det kanske känns annorlunda om något år när han är äldre och jag är mer van att lämna bort honom.