tankar på tåg

Är på väg hem till familjen och ön. Det är höst i luften och om några dagar fyller jag 25. En magisk siffra på något vis. Jag är fortfarande ung men ung med viss erfarenhet. Gillar inte det här med att vara ung och oerfaren. Avskyr att höra från kollegor, ”... men du är ju så ung!” Det är som att få en klapp på huvudet som säger att man är mindre vetande. Det stämmer väl i och för sig i det fallet men helt värdelös är jag inte ändå. Det intressanta är att när de säger det får de något slags vemodigt i blicken. Som om det är något att eftersträva. Det där med att ”vara så ung” Vad är fördelarna med det egentligen? Okej jag vet att jag varit i dessa tankebanor och vandrat förut men återkommer ständigt. Jag förstår helt enkelt inte fördelarna med att vara rynklös istället för erfarenhet. Vad i fördelarna med att vara ung är det jag missar?

Fördelen med att inte vara hemma när jag fyller år är att jag får fylla år hur många gånger som helst. Perfekt om du frågar mig. Igår lagade Karin mat till mig och sen myste vi i soffan med the shoe box, vin och choklad. Öppna paket fick jag också göra. Tre stycken :) Glömde dock ena presenten på hatthyllan. Det hade varit mysigt att ha den nu på tåget. Det var lite kyligt, som sagt, hösten är här.

Andra delen i livet i en kappsäck startar på måndag. Förstår inte att tiden är så flummig. Sista veckorna har gått superfort men så fort jag pratar med apan går den så långsamt.

listan

OS är slut. Känns väldigt konstigt att något som är så stort och intensivt redan är avklarat. Sitter på jobbet och funderar på vad jag ska ta tag i. Har en massa "att göra!"-saker som borde göras men som vanligt gör jag istället något helt annat.
Börjar bli redigt nervös inför Kina-resan. Har fortfarande ingen koll på läget och jag har ingen skäggapa här som kan ge mig en kram och lugna ner mig. Det funkar inte alls när jag säger det till mig själv. Det blir snarare tvärtom.
Näe, tror att jag ska göra en lista med saker som ska göras. Lättare att ta tag i det när man ser det och sen kan stryka det. Då får man svart på vitt att man faktiskt att har gjort något.

sugar rush

Vid halv tio på kvällen kom vi äntligen igång med vårt helgprojekt. De perfekta björnbären skulle bli sylt. En jäkla massa socker skulle det vara i, enligt receptet och då valde vi ändå att göra en lättsockrad sylt. Det blev en hel del bär kvar så vi tog Björnbär+socker+vodka=(förhoppningsvis) supergod likör. Vi gjorde också början på vår egen limoncello (italiensk citronlikör). Man lägger citronskal i vodka under tre veckor och sedan har man i en massa socker, väntar ytterligare en vecka och sedan kan man avnjuta hemmagjord limoncello. Fast nu hade vi 10 citroner utan skal. Det kändes fel att bara slänga dom så vi gjorde världens godaste lemon curd. Nu fanns det 9 citroner kvar. Vi slängde ner dom i Karins råsaftscentrifug och sen kokade vi citrondricka. Jättegod den också men vi måste nog köpa något slags konserveringsmedel så att den överlever till helgen.

Jakten på det perfekta björnbäret

startade igår från Gubbängen vid lunchtid. Jag och Karin tog oss hela vägen till Nyckelby på Ekerö beväpnade med två klarröda hinkar. Vi marscherade sista biten till Rosenhills självplockningsgård och jag kunde inte låta bli att förundras över att landbygden ligger så nära Stockholms stadskärna. Jag blir till och med lite frustrerad över detta. Det finns så mycket utrymme som inte används på ett vettigt sätt. Visst var det jättemysigt och fint på Ekerö men det är ju så här stora delar av Sverige ser ut. Om man började bygga på platser som faktiskt finns på vettiga avstånd från stan så skulle fler ha råd att köpa hus, pendlingsavstånden skulle bli kortare vilket innebär mindre miljöpåverkan. Fler som flyttar till hus betyder fler lediga lägenheter i Stockholmstrakten, osv. Som ni kanske förstår är jag asfaltsbarn och ser inte riktigt vitsen med en gigantiskt åker som har sjöutsikt.

Tillbaka till björnbären då. Det visade sig att det skulle bli en tuff kamp, rent av ett blodigt slagfält. Det fanns en hel del bär högst upp på buskarna men dom var inte riktigt mogna. Däremot fanns det stora saftiga bär längst in och längst ner. Resultatet blev 4 liter bär och två par sönderrivna underarmar. Idag ska vi göra sylt på vårt krigsbyte.

...

Jag är helt slut i huvudet. Det känns som om jag gjort två tentor efter varann men det har jag inte. Jag har redigerat för OS-studion i två dagar. Extra kul idag när cykel-gurra tog ett silver. Vem kunde tro att cykling skulle vara så hett?
Om jag redan efter två dagar i evenemangstempo känner mig manglad, hur ska jag då känna mig efter 16 dagars Paralympics? Ja! Jag börjar bli nervös! Nu är det bara 2½ vecka till avgång och jag har obehagligt lite koll på läget. Kommer jag hålla måttet eller har dom gjort en felrekrytering?

avslaget på Zinken

var det igår på Winnerbäck-konserten. Kanske berodde det på störtskuren eller på att jag inte varit inne i en winnerbäck-period på länge. Eller så har vi blivit så gamla att vi stod för långt bak? Skitsamma egentligen. Karln är ju alltid bra men den där magin som gjorde att jag fastnade finns inte där längre. Vi lyckades iaf smuggla in lillebror i öltältet. Skönt att en i syskonskaran har sluppit babyfacet. Väl inne fick han visserligen inte dricka öl men han verkade nöjd med en cola och jag tror att den var godare än den avslagna öl som jag och Orre drack.

relationer

Familjen är tillbaka på ön och jag har avnjutit kvällen i sällskap av min älskade shoe box. Vet inte om det är så klokt att frossa i relationer när min är på andra sidan atlanten. Saknar honom på alla möjliga vis. Tur att skype finns. Ja, jag vet att jag tjatar men det ÄR bra. Avståndet blir inte alls lika långt.
Imorgon är jag ledig. Förhoppningsvis ska jag bege mig ut och införskaffa en bänkdiskmaskin. Mitt nuvarande hem och relationerna här kommer att må bra av det.

the grand tour

Det bara rasslade till och nu finns hur mycket som helst att göra på jobbet. Sportredaktionerna sjuder av energi och förväntan, äntligen!!!
Familjen var på besök idag och fick the grand tour. Klädförrådet, OS-studion och väderkartan var nog mest spännande om någon frågar mig.
Imorron är det invigning i fågelboet, 08-fest i stan och i gamla stan är det vattenkrig. Fel dag att jobba 10.00-22.30!

Kräftkalas

Idag kom familjen till stan, minus syrran. Vi möttes i Blackan och dukade upp en traditionell kräftskiva, minus nubbe och fula papplampor. Kändes lite skumt att vara hemma i soffan utan att egentligen bo där men det var den smidigaste platsen att vara på. Stackars mamma hade gjort creps som vi skulle äta till kräftorna men glömde dom i husvagnen (Vimsemyr!) . Brorsan skyndade sig att koppla in datorn som jag sålt till honom och vi testade ett parti schack mot datorn. Storstryk fick vi. Bättre att spela Majong. I morgon ska vi till Vaxholm så jag hoppas på bra väder. Eller ja, soligt väder rättare sagt. Regnigt väder kan ju också vara bra. Som idag till exempel. Jag och Karin utnyttjade rusket till att med gott samvete ligga i varsitt soffhörn och titta på en halv säsong SATC.

Numer har skäggapan en blogg också... http://www.skaeggapan.blogspot.com/
Enjoy!

Prisa gudarna...

... för Skype! Underbart!!! Efter en dryg vecka (i dubbel bemärkelse) har vi pratat på riktigt. Skönt att kunna slöprata som vanligt utan att stressa över att det kostar pengar. Ljudkvaliteten var stundvis usel men det kan jag leva med. Längtar riktigt mycket efter att få åka över. Hångelsuget kanske har en del med min längtan att göra. Det känns i kroppen att jag varit utan fysisk kontakt ett tag. Det blev ju inte bättre av att det hånglades och gökades en massa i gårdagens sex and the city avsnitt. Både jag och Karin (som oxå varit gräsänka under veckan) kände suget efter... ja, ni vet.
Något som dock hjälpte mot suget var telefonsamtalet från en vän som berättade att han skulle bli pappa. Är väldigt glad för hans skull men samtidigt väldigt glad över att det inte är jag som ska ha barn :)

Torsk på Riga

- Du har en minut på dig! Sen stänger incheckningen...
Panik pga jävligt dålig planering från min sida men jag hann med båten. En sk favorit i repris. Jag skyller min tidsoptimism delvis på min virriga moder.
- Du var iaf i rätt hamn, påpekade hon när jag berättade. Alltid något!


Resan inleddes med en drink på soldäck och fortsatte sedan med en lugn middag. Efter ett kort besök i Funclub gick vi alla och la oss relativt tidigt. Vi väcktes av en alldeles för trevlig röst som tjatade godmorgon en gång i halvtimme från klockan sju. Dags att gå upp och gå iland. Den mest klena gränsbevakning jag sett mötte oss och sedan promenerade vi in mot stan. Gick igenom en fin park och hamnade till sist i gamla stan på en turistbyrå. Där blir jag attackerad av ett reportageteam som knappt kunde engelska. Marie lämnade mig illa kvickt och med ett sånt där fult jagharenkamerariktadmotmig-flin på läpparna svarade jag på frågor om min halvtimmeslånga vistelse i Riga.

Vi kollade in en massa gamla hus som var mycket fina, klättrade upp i ett kyrktorn och åt en fruktansvärt äcklig rödbetssoppa. Sen var det dags att gå tillbaks till båten och vi kunde alla konstatera att gränskontrollen var i det närmaste obefintlig. Nån som är i behov av en lönsam affärsidé? måste ju vara snudd på riskfritt att smuggla flyktingar denna väg.

På båten vill Tilda vila ögonen en stund så jag o Marie går före till Spat och gör en badritual. Helt underbart!!! Det bästa på hela resan. Ordentlig bodyscrub á la hammam, sen hårinpackning och lermask i bastun. Sen på med bikinin och ner i bubbelpoolen med massagestrålar. Testade ångbastun med påföljande iskallt kallbad och en relaxavdelning med juicer och mysmusik. Gött!
Middag den kvällen bestod av den klassiska kryssningsbuffén, ät och drick så mycket du orkar. Vi hade oturen att hamna bredvid ett gäng fyllbultar på 50+ som väsnades värre än ett gäng 20-åriga killar. Marie blev riktigt förbannad och till slut får vi byta bord. En av snubbarna vid fyllebordet somnar mitt i middagen och resten av resenärerna är medlemmar i PRO.

Vi hoppas att det ska vara mer drag ikväll men icke. Efter en halvtimme med dansbandsmusik i Fun Club bjuder jag upp en karl. När vi går mot dansgovet hör jag ett förvånat jubel från hans vänner. Usch, sådär lite lagom genant. Han är rätt bra men jag har ju ingen som helst kondition längre. Efter en dans tackar jag för mig och vi letar upp karaokebaren. Det mest spännande som händer där är att jag äntligen tar mig för att testa en pina colada. Helt okej men ingen favorit.
Vi avslutar kvällen hyfsat tidigt igen och dagen efter tax free-shoppar vi och solar en stund på däck.




Resans värsta citat hörde Marie på anslutningsbussen från Karlstad. En äldre herre sa,
"Förrö gångän ja resste hadä ja min fru mä mäj. Män du vet att än intä ska ha kakan mä säj när än kan få smakö små kex."