Panik pga jävligt dålig planering från min sida men jag hann med båten. En sk favorit i repris. Jag skyller min tidsoptimism delvis på min virriga moder.
- Du var iaf i rätt hamn, påpekade hon när jag berättade. Alltid något!
Resan inleddes med en drink på soldäck och fortsatte sedan med en lugn middag. Efter ett kort besök i Funclub gick vi alla och la oss relativt tidigt. Vi väcktes av en alldeles för trevlig röst som tjatade godmorgon en gång i halvtimme från klockan sju. Dags att gå upp och gå iland. Den mest klena gränsbevakning jag sett mötte oss och sedan promenerade vi in mot stan. Gick igenom en fin park och hamnade till sist i gamla stan på en turistbyrå. Där blir jag attackerad av ett reportageteam som knappt kunde engelska. Marie lämnade mig illa kvickt och med ett sånt där fult jagharenkamerariktadmotmig-flin på läpparna svarade jag på frågor om min halvtimmeslånga vistelse i Riga.
Vi kollade in en massa gamla hus som var mycket fina, klättrade upp i ett kyrktorn och åt en fruktansvärt äcklig rödbetssoppa. Sen var det dags att gå tillbaks till båten och vi kunde alla konstatera att gränskontrollen var i det närmaste obefintlig. Nån som är i behov av en lönsam affärsidé? måste ju vara snudd på riskfritt att smuggla flyktingar denna väg.
På båten vill Tilda vila ögonen en stund så jag o Marie går före till Spat och gör en badritual. Helt underbart!!! Det bästa på hela resan. Ordentlig bodyscrub á la hammam, sen hårinpackning och lermask i bastun. Sen på med bikinin och ner i bubbelpoolen med massagestrålar. Testade ångbastun med påföljande iskallt kallbad och en relaxavdelning med juicer och mysmusik. Gött!
Middag den kvällen bestod av den klassiska kryssningsbuffén, ät och drick så mycket du orkar. Vi hade oturen att hamna bredvid ett gäng fyllbultar på 50+ som väsnades värre än ett gäng 20-åriga killar. Marie blev riktigt förbannad och till slut får vi byta bord. En av snubbarna vid fyllebordet somnar mitt i middagen och resten av resenärerna är medlemmar i PRO.
Vi hoppas att det ska vara mer drag ikväll men icke. Efter en halvtimme med dansbandsmusik i Fun Club bjuder jag upp en karl. När vi går mot dansgovet hör jag ett förvånat jubel från hans vänner. Usch, sådär lite lagom genant. Han är rätt bra men jag har ju ingen som helst kondition längre. Efter en dans tackar jag för mig och vi letar upp karaokebaren. Det mest spännande som händer där är att jag äntligen tar mig för att testa en pina colada. Helt okej men ingen favorit.
Vi avslutar kvällen hyfsat tidigt igen och dagen efter tax free-shoppar vi och solar en stund på däck.
Resans värsta citat hörde Marie på anslutningsbussen från Karlstad. En äldre herre sa,
"Förrö gångän ja resste hadä ja min fru mä mäj. Män du vet att än intä ska ha kakan mä säj när än kan få smakö små kex."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar