Peking, de två sista dagarna.

Imorgon lämnar jag Kina. En del av mig har längtat efter den här dagen men nu känns det bara konstigt. Det finns så mycket mer som jag vill se, så mycket som jag vill göra här och så många människor som jag vill lära känna.

Jag har haft två bra dagar här i Peking. Igår var jag verkligen effektiv och fick en massa gjort. Jag hoppade över frukosten och började vandra emot förbjudna staden. Egentligen skulle jag ta en buss men jag hittade inte busshållsplatsen så jag gick in en park istället. Det visade sig vara en bra idé för där fanns en vacker utsiktspunkt över förbjudna staden och stora delar av Peking. Det är verkligen en stooor stad. Nedanför det lilla berget fanns en öppen yta där tre olika dansgrupper höll till. Det var mest äldre människor som dansade tango, nån slags traditionell kinesisk dans och någon typ av friskis & svettis-dans. Jag satt och tittade en stund och jag tycker att det är modigt av dom att göra det så offentligt. Det händer ju väldigt sällan hemma.

Efter en stund började magen kurra så jag köpte en majskolv och gick in i förbjudna staden. Jag hyrde inte en sån där audioguide och kanske skulle jag ha gjort det för jag kände mig ganska uttråkad efter en stund. Visst är det intressanta och vackra byggnader men efter nån timme så är det inte så annorlunda och spännande längre. Det var dock lite spännande när folk kom fram för att fråga om de fick ta kort på mig tillsammans med dom. Särskilt söta var skolbarnen som blygt frågade på knagglig engelska.

Jag gick in på den norra sidan och gick ut på den södra. Så jag hamnade på Himmelska fridens torg när jag kom ut. Det var ganska trevligt eftersom det var så stressigt sist jag var där. Jag tog en del bilder på de stora blomsterarrangemangen som de hade där och sen gick jag med bestämda steg till restaurangen där jag, kirre och cecilia åt den goda kycklingrätten. Den var minst lika god som jag mindes den och jag var faktiskt lite imponerad över att hitta dit igen.

Proppmätt tog jag en taxi och åkte till Silk Market för att turistshoppa lite. Jag köpte en massa grejer och prutade som en tok. Nöjd men trött bestämde jag mig för att ta en fotmassage. En kille i rosa pikétröja börjar bada mina fötter och antyder att jag behöver en pedikyr. Visst säger jag. Han har så rätt.
Nu är jag bara dumt gammaldags och fördomsfull men det kändes ganska fel att det var en kille som fixade mina fötter. Jag fick samma typ av känsla som när killen i tvätteriet började plocka i mina skitiga trosor. Hur som helst sitter jag kvar och försöker njuta men det var lättare sagt en gjort. Antar att fotmassage inte är så njutningsfullt. Gött efteråt var det iaf.

Kvällen spenderade jag på hostellet tillsammans med min kära laptop och en porlande fontän och jag fick till en riktigt bra dag helt på egen hand.


Sista dagen i Peking och jag vaknade alldeles för sent egentligen. Menmen, jag har ju faktiskt semester så jag börjar småprata med tjejen i våningssängen bredvid som kom nån gång under natten. Hon reser också själv och verkar trevlig så jag frågar henne om hon vill hänga med till tempel of heaven. Vi käkar lite frukost och kollar in när de andra killarna i vårt rum spelar schack. Sasha, killen från Schweiz (eller Zürich om orre läser) vinner efter en hård match.

Jag tänker att det kanske kan vara en bra idé att vara lite ekonomisk så vi ska försöka ta bussen vilket säkert är jätte enkelt, bara man hittar till hållplatsen. Efter att ha frågat ett gäng kineser om vägen med hjälp av min ”Beijing Pointer” så hittar vi rätt och kan ta buss nr 814 till Hong Qiao. Vi går in i parken som omger templet och där hänger en massa äldre människor som spelar kort tillsammans och spelar en slags hacky sack-spel. Några sjunger Pekingopera och några dansar. Väldigt mysig atmosfär och även om vädret är riktigt kallt och höstigt så blir jag alldeles varm av värmen från dessa människor.


Väl inne i tempelområdet finns det bara turister som fotar allt och jag och Colleen är inga undantag. Efter några timmar har vi sett det som finns att se och lite till och vi går mot östra utgången och mer turistshopping på Pearl Market. Jag köper tre usb-minnen och har precis börjat leta efter pärlörhängen när en vänlig röst upplyser oss om att dom stänger för dagen. Extremt irriterande så nu måste jag hoppa i säng så att jag kan gå upp tidigt imorgon och fortsätta innan jag åker till flygplatsen.






Imorgon skriver jag antagligen ifrån Karin o Tobbes vardagsrum. Det ska bli skönt att komma hem men jag hade lätt kunnat vara kvar här en vecka till.



Sista timmarna i Peking och jag är uppe med tuppen. Nästan iaf. Jag går förbi ett utomhusgym där ett gäng kineser motionerar och umgås. Ser lite roligt ut men varför inte. Det kanske hade funkat i Sverige också. På sommarmånaderna iaf. Jag hoppar in i en Taxi och anländer till Pearl Market strax efter att dom har öppnat. En timme har jag på mig och jag shoppar och prutar för allt vad jag är värd. Jag lämnar byggnaden efter 58 minuter och då har jag investerat i ett gäng örhängen, 5 fickspeglar, ett par pärlörhängen till mamma och en klocka till Sandra.
Jag säger hejdå till mina nya vänner på hostelet och hoppar in i ännu en taxi och åker mot flygplatsen. Taxichaffisen kan lika mycket engelska som de andra men vi har ett riktigt underhållande samtal med hjälp av gester och miner. Bland annat hytte jag med näven åt en annan taxibil som körde som en tok. Det var uppskattat och han skrattade nog i fem minuter.
Väl på flygplatsen är jag hungrig och ska äta lite när jag upptäcker att plånboken är borta. Helvete!!! Jag har blivit bestulen! eller har jag bara tappat den? Jag lämnar bordet och går runt på terminal 3 och letar. Ingen plånbok. Jag letar upp informationen för att göra en stöldanmälan men kvinnan tittar ingenkännande på mig och när jag frågar om någon lämnat in en plånbok skiner hon upp och börjar vifta med min lilla skattkista i fejkläder.
Allt är kvar och jag kan äta en sista asiatisk sushi-middag innan det är dags att gå på planet och
flyga hem.

Hong kong dag 3 o 4

Söndag i Hong Kong börjar med en kollektiv sovmorgon och vi lämnar inte lägenheten förrän ett. Vi åker en typ av pendeltåg till en av Hong Kongs förorter för att äta Dim Sum på ”båten”. En restaurang som ligger vid en flodfåra. Dim Sum är enkelt förklarat en slags asiatisk brunch-tapas. En massa smårätter som man äter tillsammans med vänner och familj på helgförmiddagar. Enligt Niklas kan man sitta och äta tillsammans en hel dag. Vi sitter inte riktigt så länge men vi äter en massa gott. Dumplings med räkor i, vårrullar, andra friterade knyten med nått gott i och så ångade bröd med något som liknar vaniljsås i mitten. Mums! Jag frågar Kimberley om det är vanligt att man åker hem till varandra och umgås där men det är det inte säger hon. Enbart på det Kinesiska nyåret gör man det. Jag tänker att det kanske är därför som alla träffas ute på restaurangerna och umgås där. Eller så beror det på att nästan alla äter sin middag på restaurang istället för att laga hemma och att det då blir naturligt att umgås där istället för hemma.



Efter det underbara käket tar vi en buss till San Kung. Vi passerar genom ett antal bostadsområden och jag kan inte sluta förundras över hur höga bostadshusen är. Även här ute i förorterna. Väl framme köper jag solkräm och så tar vi en båt ut till en ö som har en liten fin strand. Den är inhägnad av nått slags nät och Niklas förklarar att det är hajnät. Shit pommes frites! Finns det hajar här?! När jag tar de första simtagen i det varma vattnet går det liksom inte att undvika att nynna på filmmusiken till Hajen. Men efter fyra simtag slutar jag att tänka på hajar och kommer på att jag faktiskt badar i Stilla Havet för första gången. Känns rätt coolt! Vi ligger på stranden och tittar på ett gäng som spelar volleyboll och ser solen gå ner bakom ett grönklätt berg. Det blir mörkt ganska fort och när vi sitter på båten tillbaka är det redan natt. Mysigt att gunga fram över det varma vattnet mitt i natten. I alla fall så länge man inte tänker på att det kan simma en haj där. Några barn på båten vågar sig fram till Niklas och bjuder honom på en torkad aprikos. Charmigt med små barn som pratar engelska så bra som de gjorde.



När vi är tillbaka på fastlandet är det middagsdags och vi slår oss ner på en av många restauranger som serverar skaldjur. Kimberley har koll på ställena och även på maten så vi låter henne beställa. Det blir musslor som ser ut som en blandning av pinnar och maskar (smakade mycket bättre än vad de såg ut) Friterad bläckfisk, nykokta räkor, nån slags havskräfta som bestod enbart av stjärten och ångkokt fisk i soya sås. Mätta och belåtna tar vi en minibuss tillbaks till Mong Kok och där går vi förbi ett crepes ställe. Niklas blir alldeles till sig och vi köper en varsin crepe med grädde, glass och sylt i. Proppmätt och nöjd somnar jag än en gång i deras soffa och sover gott tills nästa dag då Niklas väcker mig och säger hejdå.






Jag har fått låna Kimberleys nycklar och ska gå på shoppingrunda i Mong Kok innan jag tar flyget tillbaka till Peking. Jag tar en runda på gatan precis utanför deras hus och köper en jacka som är en aningen för kort i ärmarna och lite trång över bröstet men med lite justeringar kan den bli riktigt snygg. Efter ungefär 15 minuter är det så varmt att jag inte står ut längre så jag går in i gallerian som är stor och välventilerad. Efter 10 minuters konsulterande med Brodways försäljare bestämmer jag mig för att äntligen köpa en kamera. Den är vattentät, går att tappa i backen, håller att sätta sig på, har vidvinkelobjektiv och supermacro. Jag tror att den blir bra. Till lunch käkade jag sushi som var lite mer vågad än den jag normalt äter i Stockholm. Vet inte om den var godare dock. Bara annorlunda. Efter ett fruktlöst sökande efter en affär som säljer tv-spel hämtar jag mina väskor och åker till flygplatsen.


På planet träffar jag en mycket trevlig kvinna från New Mexico som bor i Peking sedan tre år tillbaka och har sin egen vävateljé utanför stan. Vi pratar om allt och ingenting och hon frågar om vi ska ta sällskap in till stan och ingen är gladare än jag. Vi tar expresståget första biten och sen lite smått virrigt letar vi upp en taxi som vi åker med till hennes kvarter. Jag får hennes visitkort och jag lovar att ringa om det är något som jag behöver de närmaste dagarna. Jag ringer till mitt hostel och lämnar över mobilen till chauffören så att han ska veta hur han ska köra. Det är verkligen helt omöjligt att kommunicera med dom. Möjligtvis förstår de thank you och bye bye. Men jag har väl ingen rätt att bli upprörd egentligen. Det är ju jag som är i Kina och det borde vara jag som ska prata mandarin så att de förstår. Hursomhelst så kom jag fram till slut efter en mycket lång taxiresa (22 kronor) och lite virrande i hutongerna. Hostelet är supermysigt och jag saknar att inte Karin är här. Hon hade verkligen gillat det. Ikväll har jag suttit och pratat med en kille från england i några timmar om allt möjligt och nu, halv tre på natten, sitter en annan engelsman och spelar schack med Rick som jobbar här.
Imorgon ska jag shoppa lite mer och se tempel of heaven. Om jag nu orkar gå upp överhuvudtaget.
Natti!

Hong Kong dag 1 o 2

Sitter i en mjuk fåtölj och avnjuter en kall öl på ett hostel i Peking. Känner värmen i knäet ifrån laptopen och hör de andra gästerna som mumlar lågt och sövande. Efter tre dagar i den galna staden Hong Kong uppskattar jag den svala stillheten som finns i detta rum och jag uppskattar ensamheten.

Efter att ha samlat ihop mitt förvirrade jag och tagit expresståget in till stan, listat ut vilken tunnelbanelinje jag skulle ta och sedan hittat upp ur underjorden fick jag en mindre chock. Jag vandrade ut i ett inferno av ljud, lukter och värme. Jag var framme i Mong Kok. Den mest tätbefolkade stadsdel i Hong Kong. Jag flydde in på en restaurang och sjönk ner på en stol. Beställde en cola och en ostomelett och njöt av AC:n. Efter en halvtimme vågade jag mig ut på gatan igen och började småpromenera i väntan på att klockan skulle bli 17.30. Efter 25 meter är jag genomblöt av svett och helt slut av att kånka på alla väskor så jag hittar till en liten s.k. park eller ”sitting down area” och där slår jag mig ner och läser en bok och försöker vänja mig vid alla nya lukter och ljud.

Klockan 17.28 står jag vid exit A och ser rätt dum ut. Jag har ju ingen aning om hur Kimberley ser ut och det passerar ungefär 70 tjejer i 20 årsåldern varje minut. Till slut kommer en glad tjej fram och det visar sig vara hon. Vi vandrar iväg och går en bra stund igenom en gata med en massa marknadsstånd. Till slut är vi framme vid deras port och vi lyfter mina satans väskor hela vägen upp till 4e våningen (kändes som 44:e) och då rinner det på ryggen!!! Vi sitter där och pratar om allt möjlig och efter nån timme kommer Niklas hem. Han ser ut precis som vanligt och det känns precis som vanligt att prata med honom även om det säkert är 4 år sedan vi sågs.

Niklas föreslår att vi ska testa Hot Pot men jag är lite skeptisk eftersom jag har hört att det är omöjligt att äta såna eftersom de är så starka.
- Men va fan, tänker jag. - Man lever ju bara en gång! Det visar sig vara jättegott. Inte alls starkt. Kimberley beställer in en massa skumma saker bl a ko-nerv och gris-hud. Jag håller mig till Spenat, tofu, biff, championer och nån slags sparris som var jättegod.

Dagen efter tar jag sovmorgon medan de andra stackarna går till jobbet. Vid elva tiden orkar jag gå upp och åker in till Central. Det område som Niklas jobbar i och där de högsta skyskraporna ligger. Vi möts upp och går upp emot Sofo där en jättelång rulltrappa ligger. Ett mysigt område där det enligt Niklas är trevligt att ta en efter jobbet öl. När vi kommit högst upp hoppar vi in i en taxi och åker till Peak Tram. En slags spårvagn som kör upp till Victoria Peak där den häftigaste utsikten finns. Jag står och stirrar ut över staden i vad som känns som en evighet och förbannar tidsskillnaden för att jag inte kan ringa Kalle och berätta vad jag ser. Jag tar en massa kort och kollar lite i kikaren och sen åker jag ner till Niklas som väntar i TV-spels globen. Vi testar att spela Spore och jag blir jättesugen på att köpa det men av nån anledning gör jag inte det. Dumma, dumma jag!

Nere i stan igen går vi förbi Niklas ”lilla” skyskrapa (hans kontor ligger på 23e våningen) och så käkar vi för-middag på ett vietnamesiskt ställe. Biff med citrongräs o nudlar. Mycket gott även om han fick använda sina kunskaper i Mandarin för att få det rätt. Huvud-middag äter vi med Kimberley som nu har slutat jobbet och vi går till ett ställe med Peking-mat. All asiatisk mat liknar varann och jag är inte riktigt med på skillnaderna. Vi käkade fläskkött med sweat and sour sås. Något som jag inte är så förtjust i hemma men här var det en helt annan grej. Mycket gott! Mätta och belåtna vandrade vi genom smågatorna. Jag hittade en massa fina kläder som, kanske inte helt otippat, var alldeles för små. Trots storlek XL. Suck! Inte lätt att vara stor viking bland små asiater.

Världens mysigaste bar finns i Hong Kong. Den har inga skyltar och vet du inte att den finns där hittar du den inte. Kanske inte ens då. Den känns precis så som man föreställer sig att romantiska Paris är. Kristallkronor i taket, frasiga draperier, ljusblå väggar med gulddekor, fransk jazzmusik och drinkarna sen... En himmelsk Strawberry Daquiri gjord på färska jordgubbar upphällt i ett glas med chokladpudrade kanter. Ingen beskrivning i världen kan göra den rättvisa.


Upprymd efter drinkupplevelsen och kanske lite av alkoholen vandrade vi genom Hong Kong island ner till färjorna och tog en Star Ferry över vattnet till Kowloon-ön. Vi köpte en Mister Sooftie-mjukglass och gick längs vattnet och kollade på utsikten. Hundratals vackert upplysta skyskrapor. Vi gick igenom TST och upp på Kimberley street och vidare till en bar gata där vi gjorde kvällens sista anhalt och kvällens sista drink fick bli en gammal hederlig Mojito.

Nu är fåtöljen inte längre skön och ögonlocken mer än lovligt tunga så jag ska krypa ner i min överslaf och sova gott.