Hong kong dag 3 o 4

Söndag i Hong Kong börjar med en kollektiv sovmorgon och vi lämnar inte lägenheten förrän ett. Vi åker en typ av pendeltåg till en av Hong Kongs förorter för att äta Dim Sum på ”båten”. En restaurang som ligger vid en flodfåra. Dim Sum är enkelt förklarat en slags asiatisk brunch-tapas. En massa smårätter som man äter tillsammans med vänner och familj på helgförmiddagar. Enligt Niklas kan man sitta och äta tillsammans en hel dag. Vi sitter inte riktigt så länge men vi äter en massa gott. Dumplings med räkor i, vårrullar, andra friterade knyten med nått gott i och så ångade bröd med något som liknar vaniljsås i mitten. Mums! Jag frågar Kimberley om det är vanligt att man åker hem till varandra och umgås där men det är det inte säger hon. Enbart på det Kinesiska nyåret gör man det. Jag tänker att det kanske är därför som alla träffas ute på restaurangerna och umgås där. Eller så beror det på att nästan alla äter sin middag på restaurang istället för att laga hemma och att det då blir naturligt att umgås där istället för hemma.



Efter det underbara käket tar vi en buss till San Kung. Vi passerar genom ett antal bostadsområden och jag kan inte sluta förundras över hur höga bostadshusen är. Även här ute i förorterna. Väl framme köper jag solkräm och så tar vi en båt ut till en ö som har en liten fin strand. Den är inhägnad av nått slags nät och Niklas förklarar att det är hajnät. Shit pommes frites! Finns det hajar här?! När jag tar de första simtagen i det varma vattnet går det liksom inte att undvika att nynna på filmmusiken till Hajen. Men efter fyra simtag slutar jag att tänka på hajar och kommer på att jag faktiskt badar i Stilla Havet för första gången. Känns rätt coolt! Vi ligger på stranden och tittar på ett gäng som spelar volleyboll och ser solen gå ner bakom ett grönklätt berg. Det blir mörkt ganska fort och när vi sitter på båten tillbaka är det redan natt. Mysigt att gunga fram över det varma vattnet mitt i natten. I alla fall så länge man inte tänker på att det kan simma en haj där. Några barn på båten vågar sig fram till Niklas och bjuder honom på en torkad aprikos. Charmigt med små barn som pratar engelska så bra som de gjorde.



När vi är tillbaka på fastlandet är det middagsdags och vi slår oss ner på en av många restauranger som serverar skaldjur. Kimberley har koll på ställena och även på maten så vi låter henne beställa. Det blir musslor som ser ut som en blandning av pinnar och maskar (smakade mycket bättre än vad de såg ut) Friterad bläckfisk, nykokta räkor, nån slags havskräfta som bestod enbart av stjärten och ångkokt fisk i soya sås. Mätta och belåtna tar vi en minibuss tillbaks till Mong Kok och där går vi förbi ett crepes ställe. Niklas blir alldeles till sig och vi köper en varsin crepe med grädde, glass och sylt i. Proppmätt och nöjd somnar jag än en gång i deras soffa och sover gott tills nästa dag då Niklas väcker mig och säger hejdå.






Jag har fått låna Kimberleys nycklar och ska gå på shoppingrunda i Mong Kok innan jag tar flyget tillbaka till Peking. Jag tar en runda på gatan precis utanför deras hus och köper en jacka som är en aningen för kort i ärmarna och lite trång över bröstet men med lite justeringar kan den bli riktigt snygg. Efter ungefär 15 minuter är det så varmt att jag inte står ut längre så jag går in i gallerian som är stor och välventilerad. Efter 10 minuters konsulterande med Brodways försäljare bestämmer jag mig för att äntligen köpa en kamera. Den är vattentät, går att tappa i backen, håller att sätta sig på, har vidvinkelobjektiv och supermacro. Jag tror att den blir bra. Till lunch käkade jag sushi som var lite mer vågad än den jag normalt äter i Stockholm. Vet inte om den var godare dock. Bara annorlunda. Efter ett fruktlöst sökande efter en affär som säljer tv-spel hämtar jag mina väskor och åker till flygplatsen.


På planet träffar jag en mycket trevlig kvinna från New Mexico som bor i Peking sedan tre år tillbaka och har sin egen vävateljé utanför stan. Vi pratar om allt och ingenting och hon frågar om vi ska ta sällskap in till stan och ingen är gladare än jag. Vi tar expresståget första biten och sen lite smått virrigt letar vi upp en taxi som vi åker med till hennes kvarter. Jag får hennes visitkort och jag lovar att ringa om det är något som jag behöver de närmaste dagarna. Jag ringer till mitt hostel och lämnar över mobilen till chauffören så att han ska veta hur han ska köra. Det är verkligen helt omöjligt att kommunicera med dom. Möjligtvis förstår de thank you och bye bye. Men jag har väl ingen rätt att bli upprörd egentligen. Det är ju jag som är i Kina och det borde vara jag som ska prata mandarin så att de förstår. Hursomhelst så kom jag fram till slut efter en mycket lång taxiresa (22 kronor) och lite virrande i hutongerna. Hostelet är supermysigt och jag saknar att inte Karin är här. Hon hade verkligen gillat det. Ikväll har jag suttit och pratat med en kille från england i några timmar om allt möjligt och nu, halv tre på natten, sitter en annan engelsman och spelar schack med Rick som jobbar här.
Imorgon ska jag shoppa lite mer och se tempel of heaven. Om jag nu orkar gå upp överhuvudtaget.
Natti!