Vardag i Peking

Som ni har märkt har jobbet dragit igång på allvar och bloggen blir lidande. Vi sliter som tokar här nere men bra tittarsiffror och positiv respons gör det hela lättare. Vi har redan producerat 5 program och har 6 kvar. Tiden flyger fram även om dagarna är långa. Har börjat komma in i en slags rytm som skulle kunna kallas vardag om det inte vore för att allt är så extraordinärt.

Rutiner
Dagarna brukar starta med en frukost i hotelrestaurangen. Sedan kryssar jag förbi en massa glada kineser som fotograferar allt och alla, inklusive mig. Jag går från hotellsidan av OS-området, förbi Fågelboet, Sim-kuben och inomhusarenan fram till IBC:t. Vår kära arbetsplats som känns som en gigantisk betongbunker. Jag bosätter mig i mitt redigeringsrum, har redigerat mycket rullstolsbasket med Cecilia och börjar tycka att det är riktigt underhållande att titta på. När jag får en lucka i arbetet springer jag upp en våning och hämtar lite mat. Det finns en hel del att välja på och det mesta smakar riktigt bra. Det bästa är nog priset. En komplett middag brukar kosta 20-30 kr beroende på vad man väljer. Dom har gjort det så smart att man betalar för varje middagsdel separat. 5 kr för broccoli, 3 kr för vatten, 20 kr för tre scampi-grillspett, 10 kr för köttgryta osv. Igår blev dock min middag extremt dyr, kostade hela 48kr. Jag frågade chockat varför och det visade sig att juicen som jag valt kostade hela 18kr. Rena rånet! eller kanske inte, men man vänjer sig fort vid låga priser.

Låga priser är det även på taxiresor. Ibland lyxar jag till det och åker taxi hem. Det kostar 16kr och resan tar cirka 5 minuter. Men glömmer man hotellets visitkort så är det kört. Chaffisarna kan verkligen ingen engelska. Det gjorde jag ju såklart i tisdags kväll när det regnade och jag var rejält trött. Efter att i 5 minuter desperat försöka förklara så gav jag upp och gick rosenrasande hem genom ett öde OS-område. Bara ett tusental vakter som tyst bevakade mina steg.

På besök i verkligheten
Även om den mesta tiden spenderas i bunkern så har jag fått göra några besök i verkligheten. I tisdags var jag och Björn i vattenkuben och intervjuade Christoffer Lindhe som just simmat final. Ingen medalj blev det men i London kommer nog den här killen kamma hem ett gäng. I onsdags var jag och Cecilia och såg basketen live och gjorde sedan några synkar (intervjuer). En spännande match som dom tyvärr förlorade. Hussein Haidari var helt svart i ögonen när han rullade förbi oss i mixed zone. Någon intervju med honom fick vi inte. Imorgon simmar Anders Olsson final och då kanske jag får göra en insats i kuben igen. Hoppas!

Igår pillade en man på mina trosor
Det är ju ganska så varmt här emellanåt och svettiga kläder är ju inte så trevligt att behöva återanvända så igår lämnade jag in tvätt på IBC:t. Jag fick väcka en stackars kines som tog en power nap och han började yrvaket att plocka iordning mina kläder. Värst var det när han började plocka med mina äckliga trosor. Det kändes verkligen inte rätt! Jag lämnade in 2 par byxor, 7 T-shirtar, 4 par strumpor och ett gäng trosor vilket kostade 480 kronor. Helt galet dyrt tyckte jag. Vill bara tillägga här innan mamma och Karin får några affärsidéer att kläderna var inpackade i plast, hängandes på galgar och fint strukna när jag hämtade dom idag så det kanske var värt nästan 500 kr. Nästan iaf! :)

Dagarna brukar avslutas med att kolla Facebook, kolla mailen och slösurfa alldeles för länge. Ikväll blev det bloggskrivande på tok för länge istället men jag hade ju en del att ta igen, eller hur?! Hoppas allt är bra hemma i Sverige (och i Kanada och Sydafrika)!