Igår julfest, idag soffan...

Kalles jobb hade julfest och han lyckades få med mig som bihang. Vi käkade en medioker fyrarätters middag. Fick besök av Rudolf och hans bilkörande vänner och Kalle hade turen att få 25$ på Future Shop. Middagen intogs i extremt segt tempo. Nobelmiddagen äts snabbare... Desserten fick vi strax före elva och halv tolv gick bussen för de som skulle tillbaka till Montreal. Lite skum logistik.

Jag, Kalle och de andra skandinaviska killarna (finnen Tommi, Caspar the friendly dansk och de två norrmännen Ray och Lars den buttre) drog vidare till the Bourbon, nattklubben i området (Åldersgräns 18år, gissa om jag fick visa leg eller inte... suck!)
Vi hittade snabbt ett biljardbord och norrbaggarna teamade ihop sig emot Tommi och mig. Det var ju ett tag sen jag spelade men kunskaperna ifrån Biljard 9:an i Karlstad sitter kvar. Spelade riktigt hyggligt tycker jag men inte vann vi för det. Jag skyller allt på Tommi som var mer intresserad av brudar än av att känna segerns sötma.

Efter det följde en sväng om på dansgolvet. De spelade mycket trevlig elektronisk musik. Hade glömt bort den sköna känslan man får av att dansa till pumpande bas och svepande melodier i ett mörkt rum upplyst av blinkande discoljus.
Strax efter tre var det dags att ge upp och på ömma fötter gick vi ut för att få tag på en taxi. Snorkallt* var det även inatt och tyvärr fick vi vänta en stund innan en ledig taxi dök upp. Nästa gång ska jag ha termobyxor med mig till krogen. Nu hade jag strumpbyxor, inte att rekommendera!

När vi skulle sova kom jag på att det var ju banne mig luciadagen. Traditionsenligt satte jag igång med att sjunga alla luciasånger som jag kunde komma på. Melodierna sitter fast i ryggmärgen men texterna är det värre med. Hummade mig dock igenom de svåra partierna och tog i för kung och fosterland i refrängen. Stackars Kalle tycker nog inte bättre om luciafirande efter min stämningsfulla föreställning.

Idag är både jag och Kalle möra. Vi är inte så vana vid att dansa sådär mycket. Vi har tillbringat större delen av dagen i soffan tillsammans med Skägget i brevlådan som för övrigt är en mycket bra julkalender.


*så kallt att snoret i näsan fryser när man andas in.
.

en liten sång för att muntra upp

Vi går över snödränkta berg, fallera,
som lånat av diamanterna sin färg, fallera,
och sorger har vi inga, våra glada visor klinga,
när vi går över snödränkta berg, fallera.

Japp, bilen vägrar starta... igen!

.

Nobelmiddag på Chemin de la Croix

Har precis kollat in slutet av nobelmiddagen via SVT Play. Kan inte låta bli att känna mig stolt över att vara svensk även om jag personligen inte har ett dugg med priset eller forskarnas prestationer att göra. Kanske gör min utlandsvistelse mig extra patriotisk?

Vad blir det för nobel middag hemma hos oss då?
Till förrätt bjuds knäckebröd från leksand toppad med Kalles kaviar.
Varmrätten består självfallet utav kokt potatis och kokta morötter, brynta köttbullar från Ikea, läcker gräddsås och en klick ljuvlig lingonsylt.
Efterrätten blir något av en överraskning, såklart. Det ryktas om en eller två rutor Marabou mjölkchoklad och en näve djungelvrål. Det kan också bli en ballerinakaka eller två då ett sådant paket har siktats i skafferiet.

Men always worry about their size...

Det här hörde jag precis i ett nyhetsprogram på Kanadensisk TV. Programledaren och hennes gäster (två män) diskuterade det Quebeciska valet som varit idag. Undrar vad som skulle hända om Katarina Sandström sa samma sak i Rapport till KG Bergström? Löpsedlar och arga mail i massor? Antagligen! Men lite kul skulle det vara.
Liberalerna vann och om jag fattat det hela rätt så brukar de göra det. Tydligen var de oroliga för att majoriteten inte skulle bli tillräckligt stor vilket föranledde ovanämnda kommentar.

Förövrigt är det kallt som fan här och bilen vägrade starta när jag skulle iväg och posta julklappar. Inte så konstigt kanske. Det var -33°C härom natten enligt min granne. Hon, en halvgammal tant och en man i övre 50 årsåldern hjälpte mig igång med bilen. Min snällhet mot gamla gubbar börjar betala tillbaka (internt!) Tur att de kom förbi iaf så att familjen får julklappar.
Imorgon ska det snöa ordentligt och det är så skönt att slippa pulsa iväg till ett jobb.

Montreal III och 2a advent

Ännu en helg har passerat. Vi har varit i Montreal ännu en gång. Denna gång regnade det inte utan var strålande solsken och bitande kyla. Vi inledde med ett Ikea-besök. Handlade en massa knäckebröd, fyllde på pepparkaksförrådet och kunde konstatera att det blir en jul utan julmust och senapssill.
Sen skulle vi köra bil in till centre ville, stadskärnan alltså. Lättare sagt än gjort. Det blev en väldans massa sightsing. Men inget ont som inte har nått gott med sig. Mitt i virrandet upptäcker vi den där affären som enligt en webbsida ska sälja julskinka.
- Jaha, är det den tiden på året redan, sa den tyske charkmästaren.
- Japp, svarade vi lyckligt och nu ska vi hämta en köttklump på 5 kilo den 20e december.
Affären innehöll inte enbart julskinka, jag hittade även blå bands blåbärssoppa, fazer mjölk choklad, salt lakrits... och senapssill :)

Nöjda och glada körde vi vidare mot vårt mål. Efter lite mer sightsing hittade vi till slut St Catherine street. Jag skulle gissa att det är som Drottninggatan ungefär. Fast med mer vettiga affärer och mindre turistfälla. Det var underbart med pulsen, stadsluften, alla människor, alla nya roliga affärer och jag kände mig genast mer levande. (Har lite smått inlett operation "övertalaKalleattflyttatillMontrealivår!")
Vi shoppade julklappar och fikade på Starbucks och sen var det dags att åka hem. Vi avslutade kvällen framför den öppna spisen, fängslade av värmen och lågornas skådespel.

Idag har vi tänt andra ljuset, slagit in julklappar, skrivit julkort och bättrat på julpyntet. Det blev inga lussekatter för det var slut på saffran men min snälla mamma ska skicka ett par påsar. Hon har redan skickat glöggkryddor och en jättefin adventskalender.
Jag har också bokat en flygresa till Sydafrika tillsammans med Katarina. Vi ska hälsa på Matilda, se Kapstaden och åka på Safari. Så spännande och äntligen ska vi tre åka iväg på en resa tillsammans. Det har inte hänt sedan road tripen 2003. Om nu den räknas?
Detta betyder att jag kommer hem en vända i februari och behövs jag på sporten så blir det även lite jobb. En plan börjar ta form :)

Nu är jag arg på bil-fan!

och på snön!!! Egentligen är det väl kombinationen bil-fan och snön som gör mig mest arg. Snön har gjort sig omöjlig att skotta. Ett tunt lager pudersnö över en tjock skare som man skulle behöva en svetslåga för att ta sig igenom. Möjligtvis skulle morfars väghôvel klara jobbet, kanske. Lägg då sedan till en bakhjulsdriven, överdimensionerad bil med extremt slita däck och en Torvaldan som vill ut ifrån uppfarten som lutar halvbrant uppåt. Det bör tilläggas att Torvaldan gillar att gasa vilket försvårar det hela ytterligare.
Att försöka skotta gav jag upp rätt snabbt. Tänkte att det borde gå ändå... Jag försökte fyra gånger men alla gånger fastnade jag mitt i den lilla backen. En gång var jag riktigt nära att halka ner i slänten bredvid uppfarten. Lite lätt irriterad ska jag till att börja skotta igen men då dyker en hjälte upp. Han provar att köra uppför och det går på en gång.
- Du får inte gasa så hårt, sa han.
Hmm, har jag hört det förut?
Okej, nu var väl allt frid och fröjd. Jag brummade iväg nedför berget, fixade nya vinterdäck och tuffade uppför berget igen. Utan att gasa för mycket en enda gång. Hur skulle jag göra nu? Vart skulle jag parkera? Jag bestämde mig för att backa ner på vår uppfart. Tänkte att det borde bli enkelt att ta sig upp igen nu när jag har bra däck. Samtidigt som jag tänkte allt det där råkade jag svänga lite för mycket och råkade hamna i ena snövallen. Ungefär 5 centimeter ifrån en stor tall. Å där satt jag fast. Väldigt fast! Det tog mig och Kalle över en timme att komma loss. Jag var väldigt arg hela tiden. Inte på stackars Kalle som tyvärr fick utstå mitt fräsande utan på mig själv och vår överdimensionerade bil-fan.

1a advent á la MacGyver

Tydligen tänds inga adventsljus i detta land. I alla fall inte i adventsljustakar. Vad gör man då? Man tar fyra vanliga ljus och ställer på rad, pyntar dom lite och voila - en adventsljustake... om man bara hade haft fyra ljusstakar. Vilket inte finns i detta hus och inte på Dollarama heller. Det är då man har nytta av att ha sett sin andel MacGyver-avsnitt. Behövde inte ens en schweizisk (Zürichisk) armékniv för att snickra ihop fyra förträffliga ljusstakar av lite aluminiumfolie. Vad tycks?
En gran har vi skaffat och pyntat även om den är i minsta laget. Söt är den iaf. Sött är även det hemmakryddade vinet alltså glöggen som blev rätt god till slut. En skvätt whiskey var tricket. Tur att vi har planerat ännu en tripp till Ikea innan jul för pepparkakorna har börjat sina. Precis som det ska vara när det är första advent och den årliga överdosen av kanel inte infunnit sig än.