Tillökning

hos Familjen Pumpa....



och så var vi i Saint Jerôme och besökte Future Shop och the american dream - Wal Mart.
En mycket trevlig affär. Killarna köpte masker som skulle användas på jobbet imorgon...

och jag köpte godis.

De här tofflorna var jag väldigt sugen på, fanns som family guy också men det blev ett par billiga jympaskor istället. De här "skorna" hoppade jag dock över...

Det snöar!!!

Jag hade mina aningar på väg hem från affärn vid femtiden. När jag ett par timmar senare tittade ut såg det ut så här på uppfarten...

inte mycket men nån centimeter snö i alla fall.

Nu när det är dags att sova ser det ut såhär...


svårt att se på bilderna men nu är snötäcket en decimeter högt och det blåser en mindre snöstorm där ute. Och så här ser min nya mössa ut.

Det har nog inte varit så spännande att se snö sedan jag var 5 år gammal. Understimulerad? Nejdå, inte alls!
Stackars Kalle som ska gå hela vägen till jobbet imorgon.

Montreal och familjen Pumpa

I lördags var vi på besök i civilisationen. Det var mycket trevligt! Kalle har beskrivit det så bra i sin blogg så det känns bara tjatigt att jag också ska skriva om det. Istället får ni lite bilder här...


... på världens största stad under jord. Även kallat Underground City

och på en ganska stor stad ovan jord. Nämnde jag att det regnade galet mycket hela dan?
Det måste utnyttjas när man har en vattentät kamera. Tyvärr var inte mina skor lika vattentäta.


I gamla stan var det Halloween pyntat


På IMAX-biografen såg man visserligen lite smådum ut men torrt och varmt var det.
Där tillbringade jag och mr Skäggapa en timme vid Sydafrikas kust, bland sardiner, delfiner och andra havsdjur...

... innan det var dags för en burgare som helt klart var i klass med Vikinglines burgare.
(Syns inte så bra på bilden eftersom jag redan ätit upp det som var gott)
God hemmabrygd öl och härlig hockeystämning hade dom också.

I söndags fick vi lite Halloween inspiration och karvade pumpor. Det var kul. Orkar vi släpa några till uppför berget så blir det tillökning i familjen Pumpa.

Bebis på väg och så här bor vi

Jag har blivit med mac. Mycket trevligt, tror jag. Den är på fel kontinent än så länge så jag väntar med spänning på min nyaste tekniska bebis.

Alldeles nyss ringde en snygg hantverkare på dörren. Annars händer inte så mycket här. Jag brottas med en rastlöshet som inte riktigt vill släppa. Jag funderar på att skaffa bil så att jag inte fastnar här uppe på min bergstopp.
Så här ser vårt hus ut. Vi bor på andra våningen med dom stora fönstren. Inredningen känns väldigt mycket slitet 50-tal men vi har en öppen spis. Som jag inte vågat testa än. Vår hyresvärd Louise ska visa hur den funkar. Det är nog smart, annars skulle det vara typiskt oss att råka bränna ner hela kåken.





och så här kan det bli om man leker med macron på min nästnyaste tekniska bebis. Rätt snyggt om jag får säga det själv.

en mössa och branta backar

Nu har jag stickat min första mössa. Det gick i rasande tempo. Började igår kväll när Kalle snodde datorn och TVn inte erbjöd något intressant. Avslutade idag eftersom det var för tråkigt att skriva reflektionsprotokoll på något jag gjorde för tre år sedan. Vika tvätt var till och med mer spännande. Det kommer att bli svårt att avsluta mina studier!
Hur blev mössan då? Ja, den är ju som sagt min första så den blev en aning kort och en aning för gles. Nästa mössa ska ha fyrdubbelt garn och vara i två färger.

Hur är Kanada annars då förutom att vara stick-vänligt?
Jag skulle säga att det är som Sverige fast med franska hus och franska skyltar. Naturen ser ut och luktar som hemma. Vägskyltar och alla andra skyltar också för den delen är på franska. Husen är små och pittoreska. De ser ut som husen i Disneys Skönheten & Odjuret. Typiskt franska hus skulle säkert någon som varit i Frankrike beskriva dom. Affärerna förutom den stora mataffären IGA (misstänkt likt ICA) ligger i vanliga bostadshus vilket är smått förvirrande och alldeles nyss ringde en kvinna hit och frågade något på franska.
-Sorry, sa jag. Do you speak english?
-No, sa hon och frågade på engelska efter en monsieur Daniel.

Var det verkligen Nordamerika jag åkte till eller hamnade jag mystiskt nog i den bergiga delen av Frankrike? Jag återkommer med svar...

Framme!

efter en timmes försening i Newark anlände jag till Montreal. Smått nervös gick jag igenom passkontrollen och sedan vidare in på immigration centre.
- Miss, follow me please!
En argaleken-mästare visade mig in på ett litet kontor och där satt jag ett bra tag och såg dum ut medan charmpellen frågade mig om min Kanada-vistelse. När jag sedan fick mitt arbetstillstånd hade idioten lyckats stava mitt namn fel, skriva fel datum för giltighetstiden och en massa andra fel. När jag påtalade detta fick jag en djup suck till svar och sen lämnade han rummet. Efter 5 minuter kom han tillbaka med en annan immigration officer. Han var charmpellens motsats. Mycket trevlig i alla aspekter... Han lyckades lotsa idioten rätt och efter en halvtimme hade jag ett korrekt arbetstillstånd i min mapp för viktiga papper.
Ännu nervösare var jag när jag gick igenom utgången. Snart skulle jag få se Skäggapan. Skulle han se likadan ut? Ser jag likadan ut? Tänk om han blir missnöjd när han ser mig? Tänk om jag blir det?
Det blev jag inte. Han var snyggare än någonsin med perfekt längd på hår o skägg och dom snygga glasögonen på sig. Kramen var den skönaste på länge fast kyssen kändes lite skum. Det var helt enkelt för längesen. Får öva mer på det när han kommer hem ikväll. Dags att packa upp!

separationsångest

Sitter på jobbet och fixar en massa saker. Allihop är dom väldigt nödvändiga, eller kanske inte. Jag tror jag har lite separationsångest. Älskar mitt jobb och det är nog det jag kommer sakna mest.
17 timmar tills planet lyfter. Dags att ta tag i det som verkligen måste göras!

Packa packa packa!

Nu är jag tillbaka på den rätta sidan av Sverige igen. Känns bra även om det var kul i Varberg. Intressant att se hur en OB-produktion fungerar.
Körde en väldigt behaglig bil, en vinröd Peugeot 307 och det var bra musik på radion, fint väder och vacker natur. Älskar verkligen hösten! Ser fram emot att få se hösten i Kanada. Om 32 timmar lyfter planet...

i en box nära dig

Idag har jag tagit mig till andra sidan av Sverige. Framsidan enligt några, den regniga säger jag. Det är VM i Boogie Woggie i Sparbankshallen imorgon och SVT sänder 2 timmar HD-signal direkt hem till en HD-box nära dig. Förutom Munthers som tydligen krånglar. Som tur är sänds även en Standard-TV-signal så att han och vi andra som inte orkat skaffa HD än kan titta.
I kvällens Sportnytt kunde man avnjuta ett pekant Boogie Woogie inslag som jag och käre Roger knåpade ihop under dagen. Eller ja, snarare bökade ihop. Knåpa låter alldeles för lättvindigt. Eftersom jag var lite stressad när jag hämtade tekniken igår missade jag att ta med en bandare. Den behövs för att få videomaterialet till redigeringsdatorn. Tack vare underbara kollegor och lite problemlösning så gick det till slut.
Kvällen bjöd även på en rundtur i TV-huset i Göteborg. Så ska ett TV-hus se ut! Men det är en annan historia.

Nu har det gått 78 dagar. Tre dagar till hångel! :)

Ring psykakuten!

Förra inlägget var kanske lite dramatiskt. Det blir så ibland. Speciellt när man skriver halv fem efter en utekväll. Det var egentligen inget särskilt som hände där ute i Karlstadsnatten. Fick bara känslan av, hur ska jag förklara, att vara utomlands. Att vara på en exotisk plats där jag egentligen inte hör hemma.

Om 5 dagar tar jag mina kära resväskor och drar. Innan dess måste jag fylla dom med vettigt innehåll och avsluta allt som måste avslutas här. Vilket innefattar en massa jobbiga samtal, tvätta, packa och att säga hejdå till folk. Vilket känns lite skumt eftersom jag inte har några planer att vara borta för gott. Bara väldigt länge.

En av sakerna som måste göras innan jag åker är att se klart alla Sex and the City-avsnitten. En mycket trevlig punkt på "att göra!"-listan. Det fixade jag o Karin i måndags och ikväll var det dags för la grande finale, Sex and the City - the movie. Vi laddade upp med en obligatorisk cosmopolitan och sen njöt vi i hela 2 timmar och 25 minuter. Det är inte normalt att vara så beroende av en TV-serie va? Ring psykakuten!

Imorgon är det dags för Hejdå-öl på imperiet. Hoppas du kommer!

insikt

okej, jag är mer 08 än vad jag vill erkänna. Kvällens bravader har bevisat det mer än någonsin. Jag är verkligen inte karlstadbo längre.

Borta bra men hemma bäst

Så är det. Frågan är bara vart hemma är?! När jag satt i sardinburken (läs flygplanet) på väg till Sverige kom jag på mig själv med att längta hem till lägenheten i Blackeberg. Känns ju lite skumt eftersom jag bara bott där i några få månader.
-Du saknar det som den lägenheten stod för, sa min kloka vän. Mmm, kanske det. Kände mig verkligen hemma där. Vad nu hemma egentligen innebär. En sak är då säker. Hemma innebär inte att bo i resväskor. Är innerligt trött på det! Om tolv dagar får jag packa upp ordentligt iaf. Hoppas att jag kan känna mig hemma där.