far o flyg

Har nu varit hemma i fem hela dagar. Både hemma i Stockholm och i Karlstad. Har spenderat tid med familjen och vänner. Väldigt trevligt att umgås med folk som känner mig väl. Har bestämt mig för att strunta i TV-spelsjobbet. Jag kom fram till att jag pluggar hellre. Ämnet är jätteintressant, känns så rätt på nått vis.
Imorrn åker jag tillbaka till Stockholm och på lördag bär det iväg till Sydafrika. Vi mellanlandar i Paris och jag tänker gå ut på fransk mark bara för att kunna säga att jag varit i Paris. Jättetöntigt... jag vet :)
På söndagkväll är vi framme i Kapstaden efter ännu en mellanlandning i Johannesburg. Då är det tänkt att jag ska köra, på FEL sida vägen, till Hout Bay där vårt hotell ligger. Sen har vi tre dygn där innan vi åker tillbaka till Johannesburg och Matilda. Där väntar en dag vid poolen och sen bär det av till Krügerparken med safari, golf och annat som tildan har planerat. Om drygt två veckor är jag tillbaka på svensk mark igen och då får det bli megauppdatering här i bloggen.

Chicago

Eftersom jag redan officiellt sett gick in i USA medan jag var på flygplatsen i Montreal hade jag föreställt mig att det skulle vara smidigt att byta flyg i Chicago. Så fel jag hade. Flygplatsen var gigantisk och led av samma åkomma som de kanadensiska vägarna lider av - för lite skyltar!
Efter lite förvirrade efterforskningar kom jag fram till att det var terminal 5 jag skulle till. Som en egyptisk labyrint slingrade sig vägen dit, med skyltar som pekade åt två håll samtidigt... suck! En indier var lika förvirrad han och tillsammans lyckades vi hitta rätt. Jag checkade in och fick tråkigt nog en mittenplats. Blev iaf lovad att de tre stolarna bredvid skulle vara lediga. Skönt! Då borde man ju kunna sova...
Sen sa magen att det var dags för lunch (munch) och jag tänkte att nu skulle jag passa på att prova något spännande som inte finns hemma... men vad? I något som inte låg alltför långtifrån panik drogs jag till den välbekanta gula loggan och beställde en Big'n Tasty... suck! Det fanns helt enkelt alldeles för mycket att välja på. Hjärnan orkade inte med mer förvirring och valde det enda som såg bekant ut. Troligtvis var det fler hjärnor som fungerade likadant för de andra matstånden var snudd på tomma medan donken hade kö och stressade kassörskor.
Efter min delikata måltid övervägde jag att shoppa en Obama-souvenir men kom fram till att det bara var onödigt krafs och köpte en påse Swedish Fish (Malacofiskar) istället. För det var ju verkligen en nödvändig investering.

Framme

Tiden är ologisk och osammanhängande. Jag åkte ifrån Sainte-Adèle tidigt i morse och landade i ett mörkt och regnigt Stockholm i morse... Det borde finnas en natt emellan men det gör det inte. Bara ett stelt, rastlöst skakande i en mörk ståltub. Jag har verkligen inte svårt för att somna annars men det ter sig omöjligt att lyckas med just denna elementära handling uppe i luften. Nu är jag lite lagom groggy och anstränger mig för att inte somna för tidigt.

Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öarnas stad, det är du!

Jodå, hon är vacker trots regnet och den gråa massan.

en gamer...

... klassas jag som då. Eller så är det bara lite hederlig könskvotering som spelade in. Har precis pratat med Enzyme och de vill ge mig ett jobb från april och undrade hur länge jag ville stanna... ingen fråga om jag fortfarande var intresserad av jobbet. Fast det är ju klart, att jobba som Tv-spelstestare är ju en dröm för många.
Vet inte hur jag ska göra. Har ju precis börjat läsa en kurs i pedagogik på distans och ämnet verkar mycket intressant. Jag får fundera under några dagar helt enkelt.
Väskorna är packade och jag har som vanligt lite ångest över vikten. Vill inte behöva betala för övervikt.
Ikväll ska vi åka snow tube. Det ser jag verkligen fram emot men först måste jag fixa lite mat till mig och Kalle. Har kört fast på den fronten och har svårt att hitta inspiration. Får åka ner till affären och se om jag hittar den där...

Världen är liten

Tog med min dator på en promenad idag. Hamnade på restaurangen vid korsningen här i Sainte-Adèle för att äta lunch. Satte mig vid ett bord och började läsa lite pedagogikgrejer.
Hmm, hör jag svenska? Det låter som om de som sitter vid bordet bredvid pratar svenska... men det kan ju inte stämma... varför skulle det finnas svenskar här??? Wistlers berg är ju på andra sidan kontinenten. Det är ju lite sjukt men jag fick verkligen anstränga mig för att urskilja de svenska orden. Norrländskan ställde till det lite. När de var på väg att gå var jag bara tvungen att fråga varför de var här...
- Ursäkta mig? sa jag
- Oj! sa killen, du pratar ju svenska.
- Jodå, och det gör ni också... Vad gör ni här?
Det visade sig att jag hamnat bredvid svenska landslaget i freestyle. De var här för att tävla i en världscuptävling i Mont Gabriel. På lördag tyvärr... när jag åker hem. Jaja, lovade att tala om för de andra svenskarna här att de ska åka dit och heja.
Det finns enbart 9 miljoner svenskar men de är fan överallt. Eller så är världen liten.

Gräset är grönare på andra sidan Atlanten

I 3 månader har jag vistats i min lilla bergsby, officiellt skrivandes på min uppsats, inofficiellt - varit ledig. Jag har vant mig vid Kanada och allt vad det innebär och känner mig hemma på nått vis. Vägskyltarna är inte längre en konstig variant på de som finns hemma i Sverige utan de är normen. Att Kandadickerna kör som idioter är konstaterat och anammat. Alla telefonstolpar och kablar som löper härs och tvärs genom luften känns lika självklara de. Varför ska man gräva ner dom i backen? På affären är fisk dyrt och kött billigt. Vatten köpes i 4 liters dunk, märket Compliments är både bra och billigt. Mörkt bröd är här en kusin till Pågens Rasker och man köper självklart vin och öl samtidigt som man köper 2% mjölk av märket Naturel. Jag har kommit underfund med vardagsstrukturen och känner mig inte fullt lika vilsen som i början. Jag uppskattar verkligen det vackra vinterlandskapet som jag får uppleva även om jag fryser röven av mig emellanåt.
Nu väntar istället Stockholm, pulsen, tunnelbanan och slasket, familjen, vännerna och jobbet... jag längtar... till och med efter slasket!
Jag kommer sakna lugnet i Kanada och så skäggapan såklart... men jag kommer ju åka tillbaka och spendera ytterligare 3 månader i min kära gungstol.

Fjärilarna har vaknat...

... de som bor i magtrakten och som väcks till liv när något spännande eller otäckt är på gång. Den här gången är det något spännande... får jag hoppas iaf. Blir lite nervös när jag ser nyheter om flygplan som nödlandar och kraschar. Jag är inte flygrädd men tycker att det är lite obehagligt att flyga. Det är fascinerande i en kvart sen är det bara onaturligt, trångt och tråkigt!
Packandet är i full gång och det har gått ovanligt smidigt den här gången. Antagligen för att jag inte har så mycket att välja på. Bara att lägga ner det som finns i lådorna.
Två dagar och tre nätter tills resandet och livet i en kappsäck drar igång på allvar.

Blue Monday

Idag är det den blåa måndagen enligt nyhetsuppläsaren på CBC. Den dagen på året då vi är som mest deppiga. Detta pga av brutna nyårslöften, dålig ekonomi pga jul och nyårshelgerna och trist väder. Hur de har kommit fram till detta har jag ingen aning om och inte känner jag mig särskilt deppig. Visserligen har jag brutit mitt godisförbud för längesedan, plånboken är ovanligt tunn och vädret pissigt men jag är snarare förväntansfull.
Idag börjar min kurs i Pedagogik och på lördag lämnar jag kylan i Kanada och åker hem till slasket i Stockholm. Jag ska hälsa på familj och vänner och sedan beger jag mig till Sydafrika för att se Kapstaden, Krugerparken, Johannesburg och min kära vän Matilda.

nära döden upplevelse...

Vågade mig till slut utanför dörren... har suttit inne i mitt plastkuvös i tre dagar och tittat ut på den 30-gradiga kylan. Gungat stillsamt i min mjuka gungstol med en varm pläd över benen och en stickning i händerna. Men som sagt, idag var det dags att bege sig ut i den verkliga världen och handla lite mat. Jag fick igång vår djupfrysta bil överraskande lätt och fick reda på av grannen att det var -40°C kallt igår natt. Helt galet!
Efter en stund hade bilen tinat så pass att jag vågade mig iväg. Jag körde några extrasvängar igenom samhället för att bilen skulle få en chans att bli sig själv igen. Efter tio minuter kunde jag köra bilen utan vantar och jag tyckte att det var dags för lite shopping. Jag skulle svänga in vid IGA... såg inte riktigt andra körbanan pga för höga snövallar och stod ett bra tag och fegade mig. Till slut verkade det helt tomt på bilar och jag körde... var nog lite beredd på vad som eventuellt kunde hända för helt plötsligt känner jag att min fot tvärbromsar... i nästa ögonblick (field... inte frame) ser jag ett par lampor som kommer emot mig i hög hastighet... jag hinner tänka... nu smäller det!
Det gjorde det inte... våra bilar stannade några centimeter ifrån varandra. Marginalerna var på vår sida den här gången, min och kanadicken i den andra bilen. Han vevade ner rutan och ropade nått på franska... Ingen aning vad det betydde... antagligen nått i stil med "din jävla idiot!". Han körde vidare iaf och jag svängde in på parkeringen med ett pumpande hjärta och lite skakiga händer. Det blev ingen nära döden upplevelse... bara en nära bil upplevelse. Tillräckligt spännande för mig!

semesterunderhållning

Nu är jag där igen... på you tube och nostalgisurfar...
Orsaken är att filmen för kvällen var Sunes Sommar, en mycket bra julklapp ifrån mina syskon. Peter Haber är absolut bäst i rollen som pappa Rudolf. Det spelar ingen roll hur många Beck-filmer han gör, jag kommer aldrig att kunna ta honom på allvar. När eftertexterna rullade konstaterade jag och Skäggapan att just sådär var vår barndom. Inte exakt kanske men det finns många situationer och känslor i filmen som känns bekant. Inte helt osökt ledde detta till prat om våra familjesemestrar när vi var små. Vår familj, liksom Sunes, hade aldrig råd att åka till medelhavet på semestrar utan vi åkte till bl a Öland. Det starkaste minnet jag har ifrån de bilresorna är min och syrrans kassettband med Svingelskogen. När vi var tillbaka på Hammaröleden efter en vecka i bil kunde hela familjen bandet utantill och våra föräldrar bad desperat om att få lyssna på lite vuxenmusik.

Stopp i lagens namn!

På väg hem från gymet idag upptäckte jag en vit bil som körde uppe i röven på min kära fårrd. Bytte fil för att släppa förbi men det hjälpte inte. Då upptäcker jag att det står police på motorhuven.
- Ops! tänker jag. Vad har jag nu gjort? Ingenting olagligt kommer jag fram till, så jag fortsätter att köra exemplariskt men farbror blå följer enträget efter.
När jag svänger in på den branta vägen som leder upp till vårt hus börjar saftblandaren blinka. Det var precis en sån där som de har i amerikanska filmer och jag funderade på om det var läge för en actionfylld biljakt. Mitt sunda förnuft tog dock snabbt över tankeverksamheten och stannade bilen, hissade ner rutan och inväntade polisen som respektfullt kom gående.
Det var en fru blå som kikade ner på mig och sa något obegripligt på franska. Efter lite knagglig engelska förstod jag att hon ville se mitt körkort.
- Javisst, sa jag men insåg i samma sekund att jag hade glömt det hemma. Letade lite för syns skull i väskan och riktade sedan en mycket oskuldsfull blick mot polisen och frågade henne om vi kunde åka upp för backen, hem till mig, för att hämta det. Hon frågade då vart jag bodde och jag trasslade in mig en flumig förklaring om att jag kommer från Sverige... Stockholm... men bor i Sainte-Adèle... upp för backen här och till vänster... på Chemin de la Croix... 820...
-It's okay, sa hon då strängt och fortsatte med något på franska igen, pekandes på mitt biltak där det låg två decimeter snö.
- Remove the snow? försökte jag med
- Yes! sa hon strängt och gick iväg.
Kvar satt jag, mycket lättad men också barnsligt uppspelt över att ha blivit stoppad av polisen och kommit undan utan böter eller dylikt. Och lite för att polisbilen och konstapeln var som hämtade ur en amerikansk film... Skitcoolt!

snöstorm

Nog har det snöstormat idag. Kastade en snabb, bekräftande blick ut genom våra panoramafönster och konstaterade att jag gjorde rätt val som körde hem igår kväll. Jag kunde också konstatera att jag skulle stanna inomhus hela dagen med en varm laptop i knät. Sådär halvbra beslut eftersom jag har tjockat till mig ordentligt senste månaderna och skulle behöva få igång lite förbränning. Hur som helst är det godisförbud och det har jag hållit i hela tre dagar... och imorgon ska jag till gymet!
Sådär... nu måste jag gå dit eftersom jag har skrivit det här. Om jag ändå hittar någon suspekt ursäkt och bangar? Ja då lovar jag att städa hela huset...

Ottawa tur och retur

Min käre vän Orre och jag befinner oss nu i samma tidszon för första gången på tre månader... Det kan man inte låta bli att utnyttja så jag körde dryga 20 milen till Ottawa för en liten träff. Hade nog stannat kvar en natt på Orres flashiga hotellrum om det inte varit för en snöstorm som tydligen ska svepa in över området tidigt imorgon. Istället blev det lite redigeringshäng, ett par timmars shopping på Bayshores shoppingcentra och en delikat middag på donken innan jag brummade hemåt genom natten. Mysigt att träffa Orre igen. Det förhöjde verkligen hemmakänslan på nått sätt. Konstigt att tänka "hemma" om Kanada men det har jag börjat gjort.

JVM final

Ingen engelskspråkig kommentator på våra TV-kanaler, TSN livestreamar visserligen med väldigt nordamerikanska kommentatorer men bilden är fördjävlig och vi ligger över 1 minut efter. Nu har vi en slags nödlösning med kommentatorer ifrån Sveriges Radio och bilden från TVn. Bara 20 sekunders differans. Andra perioden har precis inletts och José Gonsalez spelar en såsig låt... KOM IGEN!!!! Det är hockey NU!!!!!!!
Okej nu satte de igång tjötet... Radions kommentatorer är ju underbara... även om jag gärna hade hört Wikegård och Chris nu. Lite mer analys tack! Jag ser ju vad som händer... dessutom för en halv minut sedan... Suck! Man skulle ha varit i Scotia Bank-arenan istället...
HELVETE!!! Nu blev det mål för Kanada... deras andra för kvällen... och vad händer på SR.... jo de spelar en låt... ARGHH!!!


Okej, finalen är över... De fult spelande mini-kanadickerna körde över småkronorna (bokstavligen) även detta år. 5-1 blev slutresultatet (de två sista i öppet mål) och jag har en trist känsla i kroppen. Jättetöntigt! Det är ju "bara" sport. Inte ett fullt krig på Gazaremsan.

Nostalgisurf

Gick upp tidigt imorse och körde bilskrutten till Saint Jerome för att byta en spak. Nu är det bara vindrutan som behöver bytas och sen är fårrden som ny igen. Intressant det här med mekaniker... en del av dom är riktigt hemska försäljare. En snubbe såg sin chans och försökte bl a sälja på mig en oljepåfyllning för 3 dollar... som om jag behöver hjälp med att öppna en flaska och hälla olja i rätt hål... Jag må vara en blond kvinna men jag är inte dum... nån måtta får det vara!

Hade ju tänkt åka och träna nu i eftermiddag men fastnade framför datorn. Officiellt letar jag efter biljetter till JVM-finalen som är ikväll i Ottawa. Sverige ska spöa Kanada på deras hemmaplan är det tänkt men de biljetter som finns är svindyra. Nu håller jag tummarna för att cbc sänder matchen med engelsk kommentator. Häromkvällen försökte vi kolla med fransk och det var stört omöjligt!

Inofficiellt nostalgisurfar jag på you tube och hittade den här som jag lyssnade sönder om och om igen nån gång under gymnasiet. Albumet breakfast verkar vara helt försvunnen från den digitala internetvärlden så om någon sitter och trycker på en sån skiva så finns en köpare här.

Chainte-Adèle

77 inlägg lyckades jag åstadkomma under 2008. Det ska naturligtvis överträffas under 2009.
Ska imorgon eller någon annan dag framöver berätta vad vi gjorde på nyårsafton. Ikväll var jag och min finska vän Kikka ute på tjejkväll i Sainte-Adèle. Möjligtvis lite fel lördagskväll eftersom det precis varit nyårsafton, det var helt dött. Höjdpunkten bestod i en fransktalande kvinna som visade mig vad automaterna inne på tjejtoaletten på baren Chainte-Adèle innehöll. En "sexig" G-string, en slags pubisring, kondomer och tamponger.... allt vad en kvinna kan tänkas behöva en lördagskväll...