när man har vägarna förbi

Nu är jag hemma på öa och har haft en skön dag med ett biobesök tillsammans med bror och hans flickvän. Kom äntligen iväg för att se Harry Potter och Halvblodsprinsen. Helt okej för att vara en Harry Potter-film. Känns som den sämsta hittills men tänker se nästa oavsett. Man vill ju veta hur det går och böckerna kan jag inte förmå mig att läsa. Har ett obegripligt motstånd till dem.
Hursomhelst, det jag egentligen skulle berätta om var ju resan till Karlstad. Gjorde en avstickare till Eskilstuna och träffade en gammal vän som blivit mamma till en grymt söt och charmig liten kille. Tänkte jag skulle få användning för min nya stickningshobby så jag gjorde en liten barnmössa och tog med. Liten var den ju sannerligen. Sådär lite smått snopet.

Lille grabben hade ju en respektabel storlek på sitt huvud så jag slet upp garn och stickmojäng och gjorde en vuxenmössa för att rätta till mitt misstag.


Den funkade lite bättre och han är ju så söt att min klocka går igång ordentligt. Kalle får akta sig ett tag framöver.

Sen var det ju dags att fortsätta resan mot västligare breddgrader och hade sån tur att min väns sambo körde "mitt" tåg. Frågade lite oseriöst om jag fick åka med honom där framme och hade nog räknat med ett fett nej eftersom det borde vara avancerade grejer och krävas en hel del koncentration men det gick så bra så.

Kände mig som en 5-åring när jag klättrade in i hytten och fick sitta på en liten stol vid sidan om. 160 km/h körde vi i som mest och så fick jag lära mig lite om signaler och vad olika knappar gjorde. En knapp som jag blev extremt sugen att trycka på var den på bilden nedan... såklart! Den var gigantisk, jätteröd och preciiiiis framför mig. 5-åringen i mig manade på ett test av knappen men mitt 26-åriga (tråkiga?) jag motstod frestelsen.