lördag, mars 27, 2010

Plötsligt händer det!

som de brukar säga i en känd lottreklam. Men mer om det sen.
Jobbet är avslutat. Nio sammandrag skickades hem och som förra gången var det intensivt, utvecklande och mycket roligt. Okej, det är andra ord för att det var stressigt som fan, hygglig prestationsångest emellanåt och mycket skratt med fantastiska kollegor.

Sen följde tre semesterdagar med lite shopping i Vancouver och härlig skidåkning i Whistler. Har aldrig varit med om liknande miljö eller skidåkning. Helt fantastiskt! Är ju hyfsat sugen på en resa till Alperna nästa år. Nån som har lust att råna en bank åt mig?

Ojoj, nu börjar Dinosaur King på fyran. Det första halvvettiga barnprogrammet på TV sedan jag klev upp 6.00 imorse. Inte lätt för kroppen att hänga med när man aldrig kan bestämma sig för vad som är dag och natt. Hoppas den fattar snabbt för på onsdag ska det jobbas långpass.

Den där hemresan var ju inte att leka med. 11.00 satte sig en två meter lång reporter och en något kortare redigerare på bussen mot flygplatsen. Otrevliga incheckningsnissar tog emot väskor på flygplatsen och tokignorerade reporterns önskemål om plats med lite extra benutrymme. Stackars Becksmo hade inte en millimeter till godo och tanten framför skulle inte kunna fälla sitt säte. Flygvärdinnan försökte fixa och hittade en plats till mig längre bak i planet. Jag flyttade bakåt så att den store mannen skulle kunna breda ut sig på två platser. Inga problem så långt... tills jag upptäckte att nya platsen var bredvid TRE småbarn. Första timmen gallskrek ungen bakom oavbrutet och jag kan konstatera att det blir inga barn i den här familjen på minst 50 år.
Ingen sömn såklart och i Frankfurt blev det till att kuta för att hinna med planet hem. Vart tog den tyska effektiviteten vägen? Segare säkerhetskontroll har jag aldrig varit med om.
Men inget ont som inte har nått gott med sig. Ekonomiavdelningen hann nog att bli full för vi fick åka businessklass. Inte så märkvärdigt på en sån kort sträcka egentligen. Men det var trevligt att få god lunch och lite benutrymme. Man kanske skulle köpa sig en lott?!

4 kommentarer:

LISBETH sa...

Plötsligt händer det!
Köp en lott! Man vet aldrig när turen är framme!
Barn skriker bara på flyg!!!

Torvaldan sa...

Haha, det är lugnt! Jag har en tendens att glömma snabbt. Det blir nog barnbarn om sådär 40 år iallafall ;)

marie sa...

vart har du tagit vägen!!???

Torvaldan sa...

Ja nu tog ju blogginspirationen en paus igen. Tänkte försöka skriva lite under resan nu. Åker imorrn :)