nära döden upplevelse...

Vågade mig till slut utanför dörren... har suttit inne i mitt plastkuvös i tre dagar och tittat ut på den 30-gradiga kylan. Gungat stillsamt i min mjuka gungstol med en varm pläd över benen och en stickning i händerna. Men som sagt, idag var det dags att bege sig ut i den verkliga världen och handla lite mat. Jag fick igång vår djupfrysta bil överraskande lätt och fick reda på av grannen att det var -40°C kallt igår natt. Helt galet!
Efter en stund hade bilen tinat så pass att jag vågade mig iväg. Jag körde några extrasvängar igenom samhället för att bilen skulle få en chans att bli sig själv igen. Efter tio minuter kunde jag köra bilen utan vantar och jag tyckte att det var dags för lite shopping. Jag skulle svänga in vid IGA... såg inte riktigt andra körbanan pga för höga snövallar och stod ett bra tag och fegade mig. Till slut verkade det helt tomt på bilar och jag körde... var nog lite beredd på vad som eventuellt kunde hända för helt plötsligt känner jag att min fot tvärbromsar... i nästa ögonblick (field... inte frame) ser jag ett par lampor som kommer emot mig i hög hastighet... jag hinner tänka... nu smäller det!
Det gjorde det inte... våra bilar stannade några centimeter ifrån varandra. Marginalerna var på vår sida den här gången, min och kanadicken i den andra bilen. Han vevade ner rutan och ropade nått på franska... Ingen aning vad det betydde... antagligen nått i stil med "din jävla idiot!". Han körde vidare iaf och jag svängde in på parkeringen med ett pumpande hjärta och lite skakiga händer. Det blev ingen nära döden upplevelse... bara en nära bil upplevelse. Tillräckligt spännande för mig!